Idag är det alltså påskafton, det är tomt i Karlstad i år, vissa år får jag besök från Stockholm och de är alltid lika välkomna. Själv väljer jag att inte åka till föräldrarna, är inte mycket för stortider överhuvudtaget. Men känner mig nedstämd idag. Orkar inte vara pigg och glad och nyter idag. Hade lite svårt att somna i går kväll och sov dåligt i natt, en av katterna var väldigt på så fort jag råkade röra på mig och vaknade tidigt och kunde inte somna om. Väldigt frustrerande när jag haft tre dagturer den här veckan och nu så när jag fick chansen att sova så sket det sig.

Sitter här i soffan och känner bara att tiden står still. Satt stor del av kvällen igår på http://www.viktop.se/forum/index.php och läste och insåg att för det första så den operationen jag ska göra är inte bara ovanlig i värmland utan i Sverige i övrigt också och vikten av stöd från omgivningen. Och det har jag, men samtidigt kan det kännas ensamt ibland, för jag tror det kan vara svårt att verkligen förstå hur det känns att hela tiden vara störst bland de runt omkring än, hur pinsamt det är att inte kanske orka på samma sätt som alla andra, att behöva stanna till och hämta andan när jag ska gå upp för flera trappor, att jag gör val av den anledningen att jag orkar inte.

Jag har aldrig varit normalviktig, långt mindre smal och igår på forumet satt jag och läste inlägg om att de kan säga att de inte längre är överviktiga, för mig är det ett enormt steg dit, första steget är att komma ner till att vara enbart fet enligt BMI. Och dessa finns i tre olika grader enligt WHO, sen övervikten och sist ner till normalvikt. Gjorde ett litet test:

Table 1. Nutritional status

Ditt BMI är 52.2 vilket betyder att du har viktklassen Fetma. För att komma ner på normalvikt behöver du gå ner 71.4 kg. Hmm, ja, om jag har tur... Själv tänker jag göra som en väldigt god väninna gjorde när hon bestämde sig för att gå ner i vikt, hon satte små mål och det är samma sak för mig. Mitt första mål blir att komma under 130 kg. För många är det här säkert svårt att greppa, Vad gör man för att komma upp i en sån vikt? Jo du, man äter fel, för mycket och motionerar alldeles för lite, kort sagt, det jag stoppar i mig överväger det som jag gör mig av med. Men det kanske inte är så svårt att förstå, däremot tror jag många som kanske som mest haft 5-10 kilos övervikt inte kan förstå hur jag lät det bli så här illa. Och det däremot är jättesvårt att säga något om, för mycket handlar om förnekelse under lång tid och självhat. Om du inte älskar dig själv så låter du din kropp lida för det, du kan göra det genom att vägra den mat eller ge den fel mat eller för mycket mat. En person som fanns i mitt liv ett tag, hon gjorde ett gästspel kan man säga, sa till mig, på ett sätt som gjorde att jag fällde taggarna utåt, att jag dricker upp mina kalorier genom cola på en dag och sen till det läggs mat, sockerfyllda och fettfyllda saker. Och ja, det är sant, men första gången hon sa det var vi själva, och det var väl ok, även om man kan säga sanna saker på olika sätt och sen sa hon det flera gånger framför andra och tänk er själva. Vi har alla en svag punkt, det kan vara vikten eller något med vårt utseende eller något som vi gör, men inte har så lätt för att ändra på och så får du den slängd i ansiktet av någon som du tror är din vän. Först i ensamhet men sen också bland folk, som känner dig skapligt. Det hjälper absolut inte motivationen att sluta med beteendet! Det snarar eskalerar det, för jag blir som en tjurig treåring och hatar mig själv ännu mer. Jag har flera vänner som pratat med mig om colan och de har gjort det med kärlek och vänlighet och jag vet att de menar väl, men det är inte alltid så lätt...

Sen vill jag förtydliga om BMI, det kan vara en hjälp på vägen för att bestämma hur en människas kroppsstorlek är, men muskler väger mer än fett och vatten så en vältränad person kan ha BMI överviktigt/fetma klass 1 men vara väldigt sund så ta inte BMI på dödligt allvar utan utgå från hur ser min kropp ut och hur mår jag? Men när du kommer upp i min BMI-klass så tror jag faktiskt inte att jag kan komma undan med att det är muskler *ler försiktigt*. Och det är skadligt och slitande på kroppen, jag har haft tur, än har inte höfter och knän börjat protestera, blodtrycket är inte påverkat och blodsockret ligger stilla på förhöjt men inte diabetes och gjort så i över 2 år, det är alltså fastep-glukosen som är förhöjd och inte HbA1c, det som använts för att säkerställa diagnosen diabetes. Men den här turen kommer inte hålla i sig och jag är glad att jag får den här möjligheten nu och inte då, när allt redan gått för långt.

Om en vecka påbörjas den flytande kosten och ja, det hålls inte igen nu precis, men tror det har lika mycket att göra med alla känslor som jag har inom mig som att om en vecka är det kört, det mesta av det jag äter just nu kommer jag inte kunna äta efter operationen och det jag kommer att kunna äta kommer att ske i en betydligt mindre mängd.

Nu är jag slut, rent mentalt och gav pizzabudet en påskpresent, trodde han skulle komma senare så satt fortfarande i handduk efter duschen och ja, det var bara att springa och öppna ändå. Skulle ha tappat handduken så skulle present ha öppnat också.

Nu soffläge med NKSE-tenta och Astrid som i slutändan dör i varje tenta.