Det var länge sedan jag gjorde en uppdatering inser jag nu, men det är mycket som cirkulerar både runt mig och i mig och den senaste veckan har tankarna vandrat kring det här med olika dieter och batningskurer, det finns så många olika och det finns de som 5:2 dieten som den utmärkta blaskan aftonbladet både hyllar (läs att den säljer plusabonnemang och lösnummer) och ratar (ledare, debattsidor och liknande). Jag stör mig väl mer på den dieten än många av de andra, t ex LCHF, dukan, viktväktarna och liknande just för att den hetsar till ett sjukt beteende, 5 dagar i veckan ska du fasta och får väl äta max 500 kcal/dag och sedan de två andra dagarna får du äta 2000 kcal/dag. Hur tror ni egentligen att kroppen reagerar på detta, rent fysiologiskt så håller kroppen hårt i fettet när man beter sig så och lagrar in fett när den väl får tillräckligt med kalorier för den tror att vi som stenåldersmänniskorna svälter och när vi väl äter så ska detta sparas så mycket som möjligt! De kilorna man går ner under veckan är mest vatten och avfallsprodukter som släpps ut av kroppen, det är ren biologi. Jag levde på modifast en månad inför min operation, i början var det värsta jag någonsin gjort för jag ville ha mat, jag ville ha fetdrypande mat, på slutet saknade jag mest att tugga och tröttnade på smakerna på de förbannade drinkarna, men jag genomled det för att jag ville verkligen kunna få min operation, men om jag tror att det är sunt att genomföra sådana dieter för att tappa några kilon och sen börja äta normalt igen, nej, det tror jag inte, jag gjorde det för att genom den snabba viktnedgång som den dieten gav så minskade fettet kring mina tarmar och inre organ och gjorde det enklare för kirurgerna att genomföra operationen genom titthål, även om det inte var en garanti för som min kirurg sa att de försöker genomföra det med titthål men det är inte säkert att det går och då blir det en öppen operation.

Men tillbaka till det här med dieter och bantningskurer igen, när du får för dig att ja, jag vill gå ner i vikt, absolut, men försök göra det på ett sunt sätt och inte genom en snabblösning för den där snabba lösningen kommer slå tillbaka på dig i slutändan för oftast går du upp mer i vikt än vad du gick ner med den snabba lösningen. Varför? Jo för att vi inte ändrar tankesättet eller beteende genom en snabb lösning. Jag är själv sådan ibland, jag vill ha en quickfix, det ska ske nu, omedelbar tillfredställse och om det syns på vågen, ja men absolut, helt underbart, kläderna som satt tajt kanske sitter löst, men du har inte genomfört den förändring som faktiskt krävs för att du ska kunna bibehålla viktnedgången. Jag menar inte att alla som genomgår en modifast/nutrilett/naturdietkur går upp igen, för en del är det den kickstart de behöver för att få igång motivationen och ändra sitt sätt och great for u! Men för mig har det inte fungerat för jag har aldrig lyckats bryta mina trender när det kommer till mat, innan operationen så var det inte ovanligt att jag inte åt på x antal timmar för att sedan vrålhungrig slänga i mig en jätteportion eller gå runt och småäta en hel dag eller två eller tre. Jag har alltid haft en osund inställning till mat och det är jag den första att erkänna, det är ingen hemlighet. Men vad som är skrämmande med dieterna är varför de ens existerar, nu handlar det inte om enbart människor på bmi 40-50 som genomgår dieten under veckorna och sen på helgerna så "unnar" de sig något gott på helgen, gärna tillsammans med kalorispäckad flaska vin utan det handlar om människor med några kilos övervikt om ens det för att samhället, alltså VI, allihopa, inte kan inse att alla är olika, att alla är inte trådsmala benrangel med ätstörningar utan vi är människor och alla är olika. Men idealbilden förändras, det har den gjort genom århundranderna, det fanns en tid där att vara smal betydde att du var fattig och inte hade råd med mat medan en korpulent kropp betydde att du hade pengar och kunde äta dig mätt och gärna mer än mätt. Här i västvärlden svälter vi oss smala medan i Afrika så svälter de för det finns inte mat. 

Det är ideal, vikten av att passa in, att inte sticka ut, inte vara annorlunda, hålla sig till normen, som skapar problem, jag säger inte att vi inte skulle ha problem med ätstörningar även utan det sjuka ideal som vi har i dagens samhälle för det skulle vi, det finns de, speciellt unga kvinnor som försöker hålla ångesten borta genom att kontrollera det de kan, nämligen sitt kaloriintag. Men skulle de kunna vara mycket färre om idealen inte såg ut som de gjorde? Absolut. Men det är min åsikt!

Jag pratade med en vän om min egen viktnedgång och attraktion och han ställde en direkt fråga när vi pratade om just det, om jag upplevde att han någonsin funnit mig oattraktiv, trots min kraftiga fetma och det har jag aldrig gjort, men däremot, nu när jag känner mig mer trygg i mig själv så blir jag även mer attraktiv då jag har ett självförtroende. Hade jag haft ett bättre självförtroende om jag inte känt mig dömd av samhället för min övervikt? Kanske, men det är inte säkert, jag har ätit för att dämpa min ångest, jag har ätit för att trösta mig själv, jag har ätit för jag är hungrig, jag har ätit för att det är gott. Mat är en stor del av det sociala spel som pågår runt omkring oss hela tiden, jag vet inte hur många av er där ute som känner att kassörskan i kassan ger dig en dömande blick när de ser vad som ligger på bandet och du står där kraftigt fet och när du kommer hem så stoppar du i dig allt du handlat för att dämpa känslan av ångest du har inom dig för den dömande blicken som kanske inte ens fanns där!

Jag genomförde inte min operation för att jag trodde att jag skulle bli en beachmodell utan jag genomförde den för att efter 15 år av misslyckad bantning var jag större än någonsin med en startvikt på 137 kg, jag ville kunna orka med att leva och inte bara genomföra en kamp för överlevnad, en del sitter säkert där och skakar på huvudet, men herre gud människa, det är bara att ta dig i kragen, det handlar om karaktär, det är klart att du kan, jag klarar det ju, ja, men jättestort grattis till dig! Jag är skitglad för din skull, men jag kan inte, utan operationen hade jag säkert vägt en 140-145 kg i dagsläget, jag har gått ner 60 kg på mindre än 18 månader, jag hade aldrig klarat det utan en operation, jag hade dött, antagligen innan jag fyllde 50 år utan det här, om jag har tur så kanske jag kan komma ner på ett "normalt" BMI, men vet ni vad, det är ok om jag inte gör det heller, för jag har fått livskvalitet, jag vågar ta för mig mer av livet, jag vågar vara mig själv mer för att folk har lättare att se mig utan att döma mig. De ser mer av min personlighet för jag vågar släppa fram den, jag är inte längre lika rädd för att ta plats, men är det fortfarande jobbigt med mycket folk runt omkring mig, absolut. Harjag fortfarande dagar när jag mår skit och använder mat som tröst, jajamensan, men vet ni vad, de är betydligt färre och varje dag försöker jag skapa fler verktyg för att komma i ordning med mitt beteende. Är det en kamp, det kan ni ge er fan på att det är, vissa gånger vinner jag och andra förlorar jag, men det slutgiltiga slaget är inte kommen än. 

Jag kunde inte sova och låg och tänkte på dieter och vikthets, började formulera ett inlägg jag skulle skriva, men det blev ett helt annat, men det var kanske vad jag behövde, rensa skallen på mycket, ventilera och ge utlopp för min frustration, rädsla, hopp och förtvivlan. Jag är fortfarande samma människa som jag var innan operationen, det har inte förändrats, däremot så ja, jag är tuffare, har mer skinn på näsan, vissa dagar är det lätt att ställa sig upp när livet slår ner mig och andra så ligger jag kvar, drar täcket över skallen och inser att ok, idag är en sådan dag, men alla människor har sådana dagar, jag är inte unik, men jag har andra saker som gör mig unik, det har alla människor så tänk på det, för vi är alla snabba på att döma människor för att de inte passar in i normen, det kan vara klädstil, utseende, beteende eller sjukdom, men vi är alla unika och förtjänar alla att någon ser oss för den vi är... Inte för den de tycker vi borde vara eller samhållet tycker vi borde vara, snälla ta med er detta när ni möter någon som ni känner att nej, passar inte i min norm för hur en människa ska vara/bete sig/klä sig eller vad det nu är. Möt era medmänniskor där de befinner sig just där och då och ni kommer känna respekt för er själva.

Nej, nu blir det tillbaka till sängen och bebisarna som säkert passar på att ta över hela nu när jag värmde upp den och sen bara övergav den...

Hoppas ni mår bra alla där ute och ta hand om er!

Love u guys!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har bara några dagar kvar på praktiken nu, har riktig nedräkning nu innan jag kan få ansöka om min legitimation och få det här färdigt en gång för alla och kunna lyfta månadslön, ta semester som faktiskt är betald i höst för att vara hundvakt åt mina...

Först vill jag be om ursäkt för jag inte har uppdaterat på så extremt länge, men det har varit full rulle i livet med jobb, åka bort till både ena och andra stället, jag har varit nere hos mina föräldrar och hälsat på i två omgångar och jag har även ...

Första lediga dagen på en vecka och jag sitter och grinar... Nja, det är väl både positivt och negativt som gör det, men är trött idag, men kanske inte så konstigt, gått från dag och kvällsjobb till natt och sen tillbaka till kvällsjobb så varit en v...

STATUSUPPDATERING, INNEHÅLLER FEST OCH EXAMEN Ja, jag har ju inte uppdaterat bloggen på ett bra tag, men drabbades av diverse olika saker som gjorde att det inte blivit av, det började ca 2-3 veckor efter operationen, jag fick en djävulsk smärta i ...

Jag har varit dålig på att uppdatera min blogg, men nu kommer då min "op-berättelse" och hur jag mått sedan dess, idag är det över en vecka sedan jag opererades.    På tisdagen den 15 maj så väcktes jag runt halv sex på morgonen av nattpersonalen...