Idag har jag fjorton dagar kvar på denna flytande diet som jag går på, jag har gjort mer än hälften utan fusk, jag är längre bort från en operation än vad jag (förhoppningsvis) någonsin kommer att vara samtidigt som jag är närmare operationen än vad jag någonsin varit hittills. Men det här väcker många tankar inom mig som jag känner kan vara bra att dela med mig av. Mest för att jag vill göra människor medvetna om att ätstörningar inte bara drabbar unga söta flickor som tror att de är för tjocka eller försöker ha någon sorts kontroll över sitt liv. Det är inte bara anorexi eller bulimi som är ätstörningar, även om vården gärna vill se det så, för att annars kanske de faktiskt måste utbilda sin personal att se att det finns andra typer av ätstörningar och ska de behandlas också så kommer kostnaderna skjuta i höjden. Nej, lättare att erbjuda de en operation och sen låta någon annan ta hand om resterna som blir kvar. Det är långt ifrån alla som är överviktiga som har en ätstörning, jag säger absolut inte att det är många, men vi finns där och vi är osynliga. När jag sökte hjälp hos ätstörningsenheten här i Karlstad för mina ätstörningar, det här var innan jag valde att göra operationen fick jag som svar att de inte kunde erbjuda mig någon hjälp utan att jag kanske skulle överväga en operation. Men det löser ingenting, det ger mig ett verktyg för att hjälpa mig att gå ner i vikt, men hur hjälper det mig med mitt sätt att se på mat?! Jag kommer nog alltid se på mat, som ett sätt att dämpa ångest, det kommer jag inte kunna arbeta bort, det har varit min medicin mot ångest alldeles för länge och har använts på detta sätt på många olika sätt. Men jag kanske kan få verktyg så att jag inte ANVÄNDER mig av maten på samma sätt längre?

Mat har varit olika former, olika smaker, olika sammansättningar, choklad, chips, godis och läsk. Den har varit salt eller söt. Fet eller mindre fet. Jag har i många år haft en väldigt osund inställning till mat, ätit fel, ätit för mycket eller för lite, o ja, vissa dagar åt jag väldigt lite, inte för att jag skulle banta eller för att det skulle hjälpa mig att gå ner i vikt utan för att jag inte ville ha något. När jag haft ångest har maten haft olika roller, ibland har den dämpat ångesten, ibland tryckt undan den, ibland bejakat den, ja, det kanske låter konstigt, men genom maten har jag kunnat "unna" mig att ha ångest, för att den har fått utlopp ändå, men mycket långsammare och i bättre takt. Men det kommer inte kunna fortsätta så efter operationen, till en början är jag tvungen att äta minst 6 ggr per dag, vare sig jag är hungrig eller inte, jag kommer resten av livet få tänka på vad jag äter och hur jag äter och i vilken takt.

Tankarna är många hur det ska gå efter en operation, kommer jag fixa det här, kommer jag utveckla något beroende, vad för typ av beroende, kommer det ha en positiv eller negativ inverkan på mitt liv? Hur ska jag fixa alla känslor som jag under många år tryckt undan med mat? Hur ska jag orka med mig själv och alla förändringar som jag blir tvungen att gå igenom?

De senaste veckorna har jag ju ändå haft skolan att gömma mig bakom, att ta på mig mängder med arbete för att slippa tänka, för att slippa känna, men i fredags tog den slut, har praktik 6 veckor kvar och en praktisk examination, visst det kanske inte är mycket, men mina kursare började idag med denna, men jag gör det inte och det känns tomt. Hade en väldigt jobbig kväll igår, hade panikångest för dagen innan operationen och hur jag skulle göra, skulle jag unna mig mat eller skulle jag inte det? Det kommer ju inte hinna sätta sig på levern, men vill klara av hela flytperioden utan att "fuska", vill visa för mig själv att jag kan fixa det här. När jag läser i olika forum så sägs det ofta att nästan alla fuskar, att det nästan är normalt och om man säger att man inte gjort det så ljuger man. Ja, man kan väl säga att jag fuskar, jag dricker vissa dagar kanske mer zero-läsk än vad dietisten rekommenderar, men det sker inte ofta. Jag har ersatt kostersättning två gånger med måltidsersättning (färdiga naturdietsmoothies för smakvariation), men har jag ätit något som inte är flytande, nej, har jag ätit annat än som trots allt kan räknas in i dieten, nej, har jag ätit fler påsar per dag än jag ska, nej. Jag vill inte låta som någon som är bättre än de som fuskar, för det är jag inte! JAG ÄR INTE BÄTTRE FÖR DET! Men för mig handlar det om något annat än bara hålla mig på en flytande diet, det handlar om några stapplande steg mot mitt nya liv.

Flera dagar och kvällar har jag varit på väg att beställa en pizza eller en sallad, jag kanske har varit ute och gått på dagen så jag har ju förbränt en hel del kalorier så jag kan väl unna mig den där saken som jag vill ha, men istället har jag gått och lagt mig, lämnat datorn, lämnat allt jobbiga och försökt sova, jag flyr! Det är vad jag gör, istället för att ta itu med problemet som ligger bakom, nämligen ångest, det är inget annat. Men jag flyr från den just nu, för jag har inte energin att ta itu med min ätstörning just nu. Den kommer jag bära med mig resten av livet, den kommer aldrig försvinna, jag kan inte bli "botad" från den, precis som man aldrig kan bli botad från ett missbruk.

Jag har nu gått ner 7,8 kilo, det var i går, på 15 dagar, lite mer än 0,5 kilo per dag, människor runt omkring mig säger att det syns, för mig syns det bara på vågen, jag kan inte se det själv och det kommer nog dröja innan jag verkligen kommer att kunna se det och inse det för är för mycket som ska gås ner innan dess.

Nu ska jag dricka upp resten av lunchen, värmde en chokladshake i micron, var helt ok och fick i mig lite värme, men är trött idag, trött rent mentalt, i går var en jättejobbig dag, med mängder av ångest

Är nu hemma i lägenheten igen efter en lång dag i Torsby, rent tidsmässigt träffade jag personal i max 45 minuter, kom dit kl. 8 på morgonen och gick 13.50 så var väldigt mycket dötid emellan, men hade lite trevligt sällskap en stund efter läkarsamtalet. Men så här är det nu, den 14 maj 15.20 ska jag läggas in på avdelningen inför min operation den 15 maj, jag ska opereras först av alla den morgonen så om det inte kommer in något akutfall så sa narkosen att operationen börjar runt 7.30, känns väldigt skönt. Något jag avskyr är att sitta och vänta, det skapar bara en jävla massa ångest. Jag kommer åka med min säng ner till op och sedan få flytta mig över till opbristen. Sen kommer jag sövas och jag slipper en EDA (epiduralbedövning) då tanken är att operationen ska göras som laparoskopisk och en KAD sätts enbart om något går fel under operationen eller om jag får väldigt mycket resurin efter op på uppvaket. Sen kommer jag få en massa droger och nålar. Morfin via pump som går hela operationen, stängs av när op är färdig och injiceras med 2-3 olika smärtdämpande läkemedel och läkemedel mot illamående och när jag väl är sövd så intuberas jag och den tas upp på uppvaket när jag börjar vakna, så det första jag kommer höra är "gapa" enligt narkosläkaren, men det är tydligen inget som jag kommer komma ihåg. Jag ska ha en PVK sittande när jag kommer ner till operation som de kan injicera narkosmedel med och sätta morfinpumpen i och sedan kommer de sätta två gröna PVK:er ifall att något går fel och de behöver ge mycket vätska och möjligtvis blod, de gröna är grövre än både blå och rosa (hua). Kommer få syrgasmask med CPAP i som trycker ut lungorna innan jag sövs, med ren syrgas och får andas med den en kort stund för de vill vara säkra på att jag enbart har syrgas i lungorna. CPAP ger ett motstånd när man andas så lungorna får arbeta mer för de sjunker in lite när man lägger sig ner och ännu mer när man är överviktig. På uppvaket kommer jag stanna några timmar innan jag får gå upp till avdelningen igen (åka med sängen). Och förväntad tid på avdelningen är 2-3 dagar, jag kommer vilja gå hem så fort som det är medicinskt bra för mig, senast fredag den veckan.

Premedicinering fick jag med och besked om att 1 dos antibiotika i.v kommer ges i förebyggande syfte och att jag kommer ha fragminsprutor ett tag efter operationen, vet inte hur länge i trombosprofylax. Det är väl det. Och om jag har väldigt ont efter operationen och är svår att smärtstilla så kommer jag få tillbringa natten på IVA för där har de en bättre möjlighet till övervakning. Sedan så var han jävligt bra för jag skrev om min ångestproblematik och depression och han frågade mig om det och ställde även in premedicineringen så att jag ska slippa ha ångest inför operationen på morgonen. Det känns väldigt bra, vill vara halvt drogade när det är dags, tillräckligt för att vara vaken, men ändå drogad nog för att slippa må dåligt och ha småpanik. Sen frågade jag om medicin kvällen innan att sova på, han sa att jag kunde ta min vanliga medicin som jag har vid behov, men inte ta mer än vanligt för det är väldigt onödigt att jag ska virra runt på avdelningen och ramla eller något! Och så fastande från midnatt så klart.

Tror jag har fått ner allt, känner mig lite forcerad till och med när jag skriver, skriver på ssk-språk för det ger mig en distans till det, nu när jag är hemma igen kan jag i mitt lilla huvud förneka vad jag har framför mig. Men nu är sjätte dagen med flyt snart avslutad och idag när jag vägde mig i torsby hade jag minskat med 3,4 kilo så det kändes jävligt bra! Jag går åt rätt håll och det är sporrande, men fan vad jag längtar efter mat just nu, men det är en ren invand reflex som handlar om att dämpa min oro. 

Sen har jag just nu ingen Samsung Galaxy SII som fungerar för batteriet är snart urladdat och laddarsladden är sönderbiten och två nya laddare är beställda, men kommer dröja till efter helgen, dock inga problem med att ringa, har min extratelefon på laddning just nu så kontakt kommer ni med mig, men kommer inte kunna spela wordfeud, så jag spelar alltså inte för att jag lessnat utan för att den andra telefonen inte har den möjligheten!

Sitter i Torsby, på sjukhusets allmottagning och bara väntar på att träffa kirurgen och jag antar narkosen, är lite trött och sliten idag. Tredje dagen i rad som jag kliver upp före kl. 6, jag vet, det gör många människor varje dag och jada, jada, jada, själv är jag ingen morgon människa och att då kliva upp runt 5.30 på morgonen är det inte roligt och sen så har nog den här dieten som jag går på påverkat mig också. Det tänker jag inte ljuga om.

Tycker inte om att bara sitta här och vänta, har inte tid hos läkaren förens kl. 11.00, men ska trots det vara här minst 1,5 h före den tiden och eftersom det inte är så bra kommunikation till Torsby var jag här runt 8 i morse för att vara här i tid. Först labb för att ta 7 el. 8 rör blod! Kommer inte ihåg, men tror det var 7 och lämna urinprov, för fan, jag hade problem med det, men tillslut så gick det så nu sitter jag mest här.

Men fick en trevlig pratstund med ett par pensionärer som är fascinerade av min dator och att jag hade mobilt bredband och hur lång batteritid det var på datorn. De var riktigt gulliga. Ätit min frukost på tåget, men kanske skulle ha varit fastande till proverna, jag vet inte, för fick ingen information om det och jag valde att inte fasta, för försöker hålla stadiga tider på shaken för att det inte ska bli för sent men också för att de ska bli jämt fördelade över dygnet, har blivit lite svårt på praktiken.

Återkommer senare med mer info i ett nytt inlägg från Torsby

Idag gjorde jag sista dagen på praktiken för den här terminen eftersom jag inte kommer göra den andra praktikperioden så nu har jag en sak kvar i skolan och sen så ja, då kommer jag mest gå hemma och pilla mig i naveln inför operationen, skämt åsido så ska jag fokusera på mig själv och min kropp, ta dagliga promenader och ta hand om mig själv bara. Inte stressa, inte må dåligt, förhoppningsvis stiga lite i humöret som är nere just nu, vet inte riktigt vad det är, om det är pms eller sockerberoendet som går ut ur kroppen eller om jag bara är deppig. Trodde det värsta suget efter mat skulle ha släppt nu, men det har det inte gjort, gick från sjukhuset in till stan idag och visste att jag skulle in på konsum och handla för jag ska till Torsby i morgon och ha inskrivningssamtal med kirurg och narkos och då vill jag inte behöva släpa på pulver och shaker och allt sånt, nej, det är jobbigt nog som det är ändå att ta sig dit, upp, speciellt när jag mår lite halvtaskigt. Så köpte två färdiga shakes och dricka att ha med mig, men iaf, gick och tänkte hur gott det skulle vara med bara en grillad korv och en cola eller en smörgås. Vill nå den där jävla ketonfasen och slippa känna så här! Vill inte må så här heller.

Det värsta är att när jag pratar om det med andra så är jag så jävla uppåt och det kommer gå så bra och det är ju bara fyra veckor och snart har en gått och jag måste ju tänka på varför jag äter så här och jag slipper förhoppningsvis en öppen operation och IVA-vård efteråt och allt sånt skitsnack (förlåt, uruselt humör), när jag allra helst bara vill få tugga på mat, känna konsistens som inte är flytande, soppa eller pudding utan faktiskt något att tugga och så tänker jag efter, det kommer jag inte få göra på ytterliggare MINST 5 veckor, pureperioden kan ju ändå leda till en del tuggande och vill vara där nu, vill vara opererad idag och få gå vidare i det här, är så trött och less idag.

Och har tvättstugan ikväll, måste få det gjort, har inga rena underkläder annars, och måste duscha också för vill inte göra det i morgonbitti för i morgon finns det inget val, uppstigning 5.15 för tåget går 6.20 och jag hinner inte med det med den sena bussen. Usch, tror jag ska ta mig en shake och sen vila en stund och se om humöret blir bättre, har inget att trösta mig med annars. Finns ingen möjlighet till tröstätning och tröströkning är borta sedan veckor och jag vet inte. Usch och fy, vilket skithumör jag är på...

Dag fyra, börjar väl få in lite rutiner kring flytet, och nu enbart en dag kvar på praktiken! I morgon och sen är det slut, jag får fokusera på vikten och motionen, eller ja, inte precis på en gång, men senare och ser verkligen fram emot det, att slippa tänka på att jag ska hinna äta den där shaken helst före ronden för annars blir det så sent och släpa med både det ena och det andra till praktiken bara för att jag ska få i mig vätska. Och sen humöret är inte på topp, jag känner nu på eftermiddagen när jag kommit hem att jag är trött och sliten och helst av allt bara logga in på pizzaonline och beställa en stor fet drypande äcklig pizza med massor av pålägg och en stor flaska cola och bara trycka i mig och sen lägga mig och däcka i soffan, men nej då, jag ska ta mig en middagsshake och vila en stund och försöka dricka lite mer vatten, bara fått i mig 1,5 liter hittills idag och behöver egentligen få i mig en liter till, huvudvärken på g, känner den och vill helst slippa den.

Nej, ingen riktig motivation idag för att ta itu med saker som ska göras till skolan, var samma sak på praktiken, hade svårt med motivationen, men satte en KAD idag, fan vad nervöst det kändes, förutom ssk och usk som var med och assisterade så stod en usk-elev och tittade på med. Annars har det flytit på, men inte orkat bry mig i loggboken, kommer säkert få skäll för det men må så vara, jag orkar verkligen inte bry längre. Jag är trött på att skriva och analysera, känner att nu är det nog!

På torsdag bär det av till Torsby för inskrivningssamtal med kirurg och narkos och eftersom jag är lat så orkar jag inte släpa på dret som ska skakas och så utan i morgon blir det shopping för färdiga shakes och lite dricka, men vill helst av allt bara få köpa mig en god smörgås eller nåt sånt och så kanske en godisbit. Men men

Idag började jag då med flytkosten, fy fasiken säger jag bara, jag skulle helst bara ville vara sövd de här 30 dagarna så jag slipper det här. Jag vet att de första dagarna är värst och idag är bara första dagen och att jag säkert kommer vänja mig vid det här. Men mår inge bra alls idag. Är hungrig, inte så konstigt kanske. Men kan inte tänka på annat än mat och det är det som gör det jobbigt, hur gott det skulle vara med en smörgås bara eller en bit pizza. Och springer på toa en gång i timmen och pissar ur mig litervis idag samtidigt som jag har svårt för att få i mig vätska utöver drinkarna, så "fuskar" lite idag, helst ska jag dricka kranvatten, i andra hand mineralvatten och liknande och vi får dricka max 3 glas cola zero eller liknande per dag, men idag behöver jag den där lilla extra stöde så efter fått i mig 1 burk mineralvatten har det blivit cola zero, men till och med då går det trögt.

Sitter här med dagens tredje drink, morgonen blev en vanij, till lunch en chokladmousse och nu till middag en kaffedrink, är inte så glad i kaffe i vanliga fall, men den här går ner, men det är segt att dricka, sen tränar jag på att efter operationen så kommer jag kunna få i mig en sån på minst 20 minuter så försöker träna på det redan nu, att inte bara svepa den och låtsas som att det är jättebra! 

Sen har tuggummi varit en räddare hittills idag för gav mig en fräsch smak och jag fick TUGGA lite, sen slocknade jag i soffan i eftermiddags, är väl så det kommer vara i helgen, kommer däcka i soffan i ett försök att fly från allt och vakna av att jag är kissnödig  

Men en tjejkompis ställer upp och flyter med mig och jag är extremt tackam för det! Att jag inte är själv och att jag kan höra av mig och gnälla till dig när du har allt annat som påverkar dig också!

Inte gjort mycket idag, inte ens kommit iväg till affären, men kanske i morgon, då är det en ny dag och jag kanske har landat lite i det här, vem vet? Ska nu dricka upp drinken, se på teve och tugga tuggummi och försöka dricka så mycket jag kan och sen ta mig en sista drink innan jag går och lägger mig för kvällen och kan jag inte sova har jag tabletter som kan hjälpa mig att sova, just nu tänker jag använda mig av alla knep jag kan för att överleva den här månaden.

När jag vaknade i morse hade jag 120 påsar som ska drickas under den här månaden och nu är jag nere i 117, så det minskar, det är så jag tänker på det och jag är rädd för att ramla dit och fuska, men försöker tänka, om jag faller om några dagar så visst, det är bara några dagar, men samtidigt måste jag börja om med alla de här känslorna som jag upplever i dag och ju längre jag kommer desto fler dagar på flyt är bortkastade och desto dummare är jag, det är en månad som jag ska överleva på det här, och jag ska klara det för att jag förtjänar att göra operationen, den kommer rädda mitt liv. 

Pratade med mamma idag, som vanligt  , men iaf jag har varit väldigt fram och tillbaka om hon och pappa skulle komma till mig examen, när jag inte visste om operationen så ville jag ju att de skulle komma och se mig gå på scenen och få min brosch och allting, men sen så när jag bestämde mig för operationen och sköt på praktiken så trodde jag inte att jag skulle ta examen med klassen, men så blir det. Min klass har verkligen stöttat mig och de vill att jag ska examen med det. Mina änglar  . Men iaf så sa jag till mamma att det inte var någon idé att de kom upp eftersom jag inte skulle ta examen, men så igår så pratade vi om det och jag sa att jag ville att de skulle komma ändå och när mamma pratade med pappa om det så hade han sagt, men det hade jag tänkt att vi skulle göra ändå. Så är pappa, jag säger nej och han säger ja, det är klart att vi ska vara med. Jag är väldigt glad att jag har deras stöd med allt det här och allt stöd som mina klasskompisar och vänner ger mig. Det betyder något enormt!  

Jaha, då var det fredag den trettonde då, och varit i skolan idag på första gången på flera veckor. Idag har många sjuksköterskestudenter runt om i vårt avlånga land skrivit nationella kliniska slutexaminationen, det är en gemensam tentamen som studenter skriver i termin 6. Svar på tentan kommer om 2 veckor, om jag har klarat den så var det den sista salstentamen som kommer skrivas uder den här utbildningen. En utbildning som pågått i snart tre år och även om jag inte är färdig när sommaren kommer så kommer jag vara med på examenshögtiden som är den 8 juni, inser ni hur snabbt tiden går? Känns som det inte alls var länge sedan vi började i T1 och kämpade med första terminen och studera på universitet, för mig var det första gången och tempot var galet och allt kändes nytt och konstigt och nya kontakter knöts och känslorna flödade, första tentan skrevs, beskedet var godkänd, men ångesten innan det kom, fy fan! Sen fortsatte det bara, terminerna flöt på och i termin fem så slet vi med uppsatsen, fy fan vad jag spydde på den och Helene och jag kände att vi behövde pauser från varandra, jag fick en rejäl bronkit, den andra under tiden i skolan, tappade dock inte rösten den här gången och julen gick, uppsatsen responderades på, opponerade på annans uppsats och så vips var vi i T6 och nu har mer än halva terminen gått.

Men så mycket mer är på gång, i morgon påbörjas dietkosten inför operationen, hämtade ett paket som jag fick hjälp att köra hem, lådan vägde enbart 11 kilo och var 0,5m x0,75m, men nu är de hemma och imorgon påbörjas den. Är bådeoch känslor inom mig, visst skulle det vara skönt att slippa, men om valet är att gå på flytande en månad eller ha en öppen kirurgi med vård på IVA efteråt så väljer jag absolut att köra på flytande. Men just nu känns det lite tungt och jobbigt, men tror det blir lättare när det är ett faktum.

Här är de då, smakerna på kalla sopporna är hallon, choklad, vanilj, jordgubb, banan och kaffe. Smak på puddingarna är chocklad och vanilj och sen har jag köpt potatis- och purjolökssoppa också. Tack och lov att jag kommer få kunna krydda de med kanel, kardemumma och liknande, så det finns en chans för andra smaker och seda också blanda de olika smakerna, t ex hälften hallon och hälften choklad eller nåt sånt, beror på vad jag känner för dagen.

Sen är det bara tre dagar kvar på praktiken nu, sen är den äntligen färdig också, är så trött på att försöka komma på mål för varje dag och att de ska varieras och jag vill bara att det ska vara klart nu, pratade med huvudhandledaren i går och sa att min sista dag blir på onsdag för jag räknade med NKSE också som en dag, men det tyckte väl hon egentligen inte, men samtidigt, ska jag gå dit efter den sista bedömningen? Nej tack, det blir inget med det. Slutbedömningen blir på sista dagen, sen ska jag åka hem, vara skitnervös för på torsdagen ska jag till Torsby och prata med kirurg och narkos och se hur allt ser ut och liknande och nu tog energin slut.

Idag blir det en dag med bara godsaker, tänker inte hålla igen idag, så det så!

Bifogar även bild på Tarzan som tyckte om den stora lådan som alla pulver kom i

Och ett stort grattis till alla SSK-stud T6 som kämpat sig så här långt, nu är vi snart färdiga, våren kommer och med den vår examen! Kämpa vidare, nu är det snart slut!!

Var slut igår efter en natt med dålig sömn så var duktig och gick och la mig tidigt, men tog sin lilla tid att varva ner ändå och energiska katter som tycker att när jag ändå bara ligger där så kan jag väl kela med de och när jag kanske inte alltid är så sugen så ska minstingen nafsa var helst han kan komma åt för att visa vad han tycker om det och den äldsta ska flytta på sig så fort jag rör på mig och gärna blockera teven så gott det går eller sätter sig på playstation så att skivan som ligger i inte kan läsas av ordentligt och filmen avbryts x fler.

Men sömnen infann sig och tills klockan var 5.30 i morse och jag vaknade och kunde somna om! Det är extremt jobbigt för jag var jävligt trött när jag vaknade och jag försökte soma om, men det enda jag gjorde var att ligga och klia mig över hela kroppen, det är min hjärnas sätt att säga, varför tar du dig inte upp ur sängen och till närmaste öppna affär och köper cigaretter, du vet att du vill det. Men nej, det blir inget av med det, i lördags var det fyra veckors rökfrihet som firades och flera dagars helt nikotinfrihet, avslutade behandlingen med nikotinplåster i mitten av förra veckan, orkade inte längre...

Så det sedvanliga hände, upp ur sängen, in till soffan, slå på teven och glo på morgonteven (såpor eller barnprogram) och så efter ca en timme så snarkar jag lugnt vidare i någon timme till. Vaknar och mår lite bättre, fått i mig lite frukost och mejlat lite med en vän angående operationen och försöker sätta ord på hur jag mått de senaste dagarna och här kommer det som han fick.

"Ja, det känns rätt även om det är så mycket som spökar i huvudet just nu, men det får väl spöka då, är inget som jag kan göra åt för det är det förflutna som inte vill komma upp till ytan och visa sig, det trivs bäst i skuggorna. Men det har inte funnits tillräckligt med ljus i mitt liv för att lysa upp det tidigare och nu är gardinerna fråndragna och persiennerna på väg upp även om de inte är helt uppdragna ännu, men mer ljus är på väg in och mörkret kanske kan skrämmas på flykt och dåtiden och nutiden och framtiden kan mötas och göra upp en gång för alla."

Det kändes rätt när jag skrev det, jag lyckades på något sätt sätta ord på mina egna känslor.

Och nu snart iväg till praktiken och praktisera, men har nedräkning nu, inklusive idag 7 pass kvar! Sen så är det färdigt och jag kan då vila och fokusera på allt som ska göras. Men bb-väskan kommer fyllas på. Ja, jag har en bb-väska inför operationen, det underlättar och minskar stressen och har även en frågelista till doktorn. Pratade med en vän igår angående epi eller inte epi under op och behovet att då sätta KAD. Inte alltid så jävla bra att vara sjukvårdspersonal när det kommer till sånt här. Men ska prata med narkosdoktorn om detta vid besöket i Torsby och se vad han/hon tycker och säger och sen fatta beslutet. Men kommer få rör ner i halsen så de ska söva mig och inget prat om det! Och ge mig mycket lugnande inför op, annars kommer de stackarna ha mig som ligger på ringklockan hela tiden för att bli lugnad av personalen så nej. Ge mig lugnande och slå något hårt i skallen, vill helst vara så borta att jag inte märker vad de gör med mig förens allt är klart.

Nu ska jag förbereda mig för dagens praktik och dagens mål är arbetsledare/teamarbetare och vara här och nu. Tror jag... Får se hur det ser ut när jag kommer dit, men fått klagomål för att jag inte varierar mig i mina mål, men kanske ha planera, teamarbete och här och nu idag... Och hoppas att jag inte jobbar med kärringen som säger till mig om "mina" patienter när vi jobbar i team.

Usch, vill inte riktigt idag, känns inte helt motiverande, men vill verkligen bara ha sju dagar kvar att göra och på fredag ska tenta skrivas, fy fan säger jag bara! Tenta som jag inte kan plugga till egentligen, men om det går åt helvete så har jag inte samma press på mig som mina kursare för jag behöver inte stressa med den iaf. Men första omtentan går två dagar efter op, tror inte det kommer vara så aktuellt med den just då.

Nej, nu lämna datorn för annat! Annars kommer jag aldrig komma iväg!