Snön har fallit ner här idag, men den verkar inte vara här för att stanna, vilket jag är glad för, vill verkligen inte ha vinter nu och idag är kroppen trött, av fyra arbetspass den här veckan har tre varit morgon och just nu är jag verkligen ingen morgonmänniska! Upp tidigt och iväg och komma hem och känna att orken tryter och ingen lust att laga mat heller. 

Haft en bra dag på praktiken idag och igår också, vi har haft det lite lugnare de här dagarna och haft tid för mer reflektion, vara här och nu, men blir vansinnig när jag står och delar medicin och den ssk som går på golvet kommer och säger att "min" patient ringer och frågar mig vad hon vill. Ja du, jag försöker dela ut medicinerna och eftersom du inte verkar ha något att göra kanske du kan gå in och titta? Sa inte det utan bara stoppade undan medicinen och gick för att hjälpa den gamla damen, det tog bara 20 minuter, och sen tillbaka och försöka fokusera på medicinerna igen. Mitt problem är att jag har stora tendenser att stressa och ligga fem steg föröver och måste försöka träna på det och när jag gör det, alltså försöker fokusera på ett steg i taget och börja om från början för medicindelning är svårt, speciellt när jag blir stressad! 

Sedan har vi rondat och jag ska precis sätta mig och skriva in rondanteckningarna, medan jag har det färskt i minnet och förstår vad de där kråkorna jag slängde ner faktiskt betydde och vad som kändes viktigt när doktorn sa det och vad som kändes lite mindre viktigt. Men nej då, ska precis börja skriva när samma dam kommer och säger att "min" andra patient verkar orolig och är på väg ur sängen. Men vad fan?! Så hjälp honom, men nej, jag tänker inte ta konflikten med henne, hon och min handledare hade annat att göra så jag får först leta reda på toalettstol, sedan kidnappa personal från annan grupp som får hjälpa mig med patienten. Många olika moment som tar tid och sen tillbaka till datorn, titta på klockan, jaha, prioritera tolvmediciner framför skriva i journaler, dela, få godkänt och sen ge de till patient och skriva ner de nu halvt bortglömda rondanteckningarna.

Så är en dag som ssk-student på en avdelning på ett sjukhus i Sverige. Vissa sjusköterskor och undersköterskor hjälper än framåt och förstår om jag säger att är du snäll och hjälper "min" patient för just nu vill jag fokusera på medicinerna eller vad jag nu håller på med, medan andra nästan känns det som de vill pröva en för att se vad jag orkar och vad jag står ut med.

Men nu är det bara 8 pass kvar på praktiken, och NKSE att skriva så klart, men tror nog det kommer gå skapligt bra ändå...

Nej nu tänker jag kura ihop mig i soffan och titta mig igenom första säsongen av Supernatural och mumsa riskakor med gräddfil och löksmak, och mysa med bebisarna så klart!