Har bara några dagar kvar på praktiken nu, har riktig nedräkning nu innan jag kan få ansöka om min legitimation och få det här färdigt en gång för alla och kunna lyfta månadslön, ta semester som faktiskt är betald i höst för att vara hundvakt åt mina föräldrar som ska åka bort. Men den senaste tidens stress med både jobb och praktik börjar ta ut sin rätt, jag är nedstämd, lägenheten ser ut som kaos och har inte ork att städa. Men måste för på tisdag kommer bostadsbolaget på sin årliga inspektion och vill att det i alla fall ser acceptabelt ut när de kommer, men vet inte hur jag ska orka, sitter här och känner mig panikslagen över allt som behöver göras och ingen som helst energi att göra något alls. Sedan har stressen triggat igång gamla takter med, jag har i många år haft problem med mat och aptit när jag är trött och stressad eller deppig, jag tappar aptiten, maten smakar inte, jag vill inte äta alls helst, vilket kanske inte har varit optimalt innan, men jag har fixat det för när jag väl åt så blev det ju en relativt stor portion, men nu vill jag inte äta för inget smakar och jag blir oftast illamående när jag äter eller tänker på mat, men jag måste äta regelbundet, jag är dock väldigt glad att jag har vänner som stöttar och bråkar med mig. Jag har redan innan den här perioden började visat tecken på att min kropp inte får den näringen som den behöver så jag ska dricka två näringsdrycker per dag, jag får kämpa med det också, de smakar ok, men någonstans i hjärnan vill inte den koppla varför det är så viktigt och det är lätt att glömma bort.

Det är maten som är mitt stora problem och gamla, inrotade vanor, jag måste försöka äta även om jag mår illa, jag är stressad, jag inte är hungrig, men det är jävligt svårt och sen kommer den där lilla rösten längst inne från en vrå, men vad då, om du inte är hungrig så ät inte, om du är stressad är det kanske bättre att du äter sen för du kommer bara äta för snabbt och må illa. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, ställa en klocka skulle vissa säga, men det funkar inte, jag skulle bara stänga av den och skita i den för det är inte motiv som fungerar, jag funderar på att skriva matdagbok, men jag är rädd för att det ska utvecklas så att jag inte äter för då behöver jag inte skriva och då behöver jag inte se vad jag stoppar i mig. Samtidigt som jag är LIVRÄDD för att jag i det långa loppet kommer behöva bli inlagd med dropp för att jag är undernärd.

Jag är så kluven, jag vet alla risker, jag vet vad jag borde göra, jag försöker följa de råd jag får av de som gjort samma operation och genomgått liknande operationer, men jag vet inte vad jag ska ta mig till egentligen. Kanske borde hitta någon som kan flytta in, men är inte så jävla lätt när alla har sina egna liv och jag vill inte vara till besvär heller, men jag vet att de vänner jag har och pratar med om det här ställer upp på alla sätt de kan, genom att tjata och bråka med mig så jag ger upp och äter. Och jag mår bättre, men jag måste försöka att klara det här på egen hand också, jag vill komma tillbaka till de vanorna jag hade där ett tag, när jag åt regelbundet, jag mådde bra. Men sen kom stressen och med stressen en nedstämdhet och med den allt annat. Jag vill bara nå en balans igen :(

Idag gjorde jag sista dagen på praktiken för den här terminen eftersom jag inte kommer göra den andra praktikperioden så nu har jag en sak kvar i skolan och sen så ja, då kommer jag mest gå hemma och pilla mig i naveln inför operationen, skämt åsido så ska jag fokusera på mig själv och min kropp, ta dagliga promenader och ta hand om mig själv bara. Inte stressa, inte må dåligt, förhoppningsvis stiga lite i humöret som är nere just nu, vet inte riktigt vad det är, om det är pms eller sockerberoendet som går ut ur kroppen eller om jag bara är deppig. Trodde det värsta suget efter mat skulle ha släppt nu, men det har det inte gjort, gick från sjukhuset in till stan idag och visste att jag skulle in på konsum och handla för jag ska till Torsby i morgon och ha inskrivningssamtal med kirurg och narkos och då vill jag inte behöva släpa på pulver och shaker och allt sånt, nej, det är jobbigt nog som det är ändå att ta sig dit, upp, speciellt när jag mår lite halvtaskigt. Så köpte två färdiga shakes och dricka att ha med mig, men iaf, gick och tänkte hur gott det skulle vara med bara en grillad korv och en cola eller en smörgås. Vill nå den där jävla ketonfasen och slippa känna så här! Vill inte må så här heller.

Det värsta är att när jag pratar om det med andra så är jag så jävla uppåt och det kommer gå så bra och det är ju bara fyra veckor och snart har en gått och jag måste ju tänka på varför jag äter så här och jag slipper förhoppningsvis en öppen operation och IVA-vård efteråt och allt sånt skitsnack (förlåt, uruselt humör), när jag allra helst bara vill få tugga på mat, känna konsistens som inte är flytande, soppa eller pudding utan faktiskt något att tugga och så tänker jag efter, det kommer jag inte få göra på ytterliggare MINST 5 veckor, pureperioden kan ju ändå leda till en del tuggande och vill vara där nu, vill vara opererad idag och få gå vidare i det här, är så trött och less idag.

Och har tvättstugan ikväll, måste få det gjort, har inga rena underkläder annars, och måste duscha också för vill inte göra det i morgonbitti för i morgon finns det inget val, uppstigning 5.15 för tåget går 6.20 och jag hinner inte med det med den sena bussen. Usch, tror jag ska ta mig en shake och sen vila en stund och se om humöret blir bättre, har inget att trösta mig med annars. Finns ingen möjlighet till tröstätning och tröströkning är borta sedan veckor och jag vet inte. Usch och fy, vilket skithumör jag är på...

Hej och hallå

Precis kommit hem från praktiken och nu enbart 2 pass kvar!!! *jublar* Jag mitt nöt hade fått för mig att i morgon går jag ju dag eftersom jag gått kväll idag, men egentligen skulle jag göra kvällen, men lyckades byta, som student har man vissa priviliger som inte de riktigt anställda har så det är skönt. Inne på tredje dagen med flyt, eller ja, den är ju snart slut, bara sussa och sen upp och tillbaka till praktiken i morgonbitti, men bestämt mig för att ta sovmorgon till 5.30 istället för 5.15 och ta den "sena" bussen till praktiken. 

Gått riktigt bra idag trots flyt, men känner att humöret inte alltid är lika tålmodigt och inte heller koncentrationen utan jag behöver längre tid på mig och mer ensamtid, men gick med en underbar ssk-handledare som släppte mig själv och själv gick hon på golvet och uskan beställde mat till köket. Så var den kvällen.

Men känner att jag dricker inte tillräckligt när jag är på praktiken, hade druckit kanske max 1,5 liter innan praktiken och även om jag fick i mig kanske 1 liter där så har jag fortfarande huvudvärk, vilket är extremt störande då jag har svårt at slapna av när jag har det.

Kanske ska ta mig en dusch och se om det kan hjälpa mot den? Om inte annat kanske det kan hjälpa med avslappningen, men borde helst bara gå och lägga mig och sova resten av natten, det vore det optimala. Provade på modifast banan idag, den luktar som skumbanan, men smakar mest bara skumt, men har en låda sån, så bara att dra i sig. Provade också potatis och purjolökssoppan, nja, fick hälla ut den sista 0,5 dl för fick inte i mig den, men kanske lättare om jag dricker den istället för äter med sked. Får se. Ska nog prova på en kaffe i morgon och smaksätta den med kardemumma eller kanel. 

Tjohopp och sussa gott alla dunungar

Idag började jag då med flytkosten, fy fasiken säger jag bara, jag skulle helst bara ville vara sövd de här 30 dagarna så jag slipper det här. Jag vet att de första dagarna är värst och idag är bara första dagen och att jag säkert kommer vänja mig vid det här. Men mår inge bra alls idag. Är hungrig, inte så konstigt kanske. Men kan inte tänka på annat än mat och det är det som gör det jobbigt, hur gott det skulle vara med en smörgås bara eller en bit pizza. Och springer på toa en gång i timmen och pissar ur mig litervis idag samtidigt som jag har svårt för att få i mig vätska utöver drinkarna, så "fuskar" lite idag, helst ska jag dricka kranvatten, i andra hand mineralvatten och liknande och vi får dricka max 3 glas cola zero eller liknande per dag, men idag behöver jag den där lilla extra stöde så efter fått i mig 1 burk mineralvatten har det blivit cola zero, men till och med då går det trögt.

Sitter här med dagens tredje drink, morgonen blev en vanij, till lunch en chokladmousse och nu till middag en kaffedrink, är inte så glad i kaffe i vanliga fall, men den här går ner, men det är segt att dricka, sen tränar jag på att efter operationen så kommer jag kunna få i mig en sån på minst 20 minuter så försöker träna på det redan nu, att inte bara svepa den och låtsas som att det är jättebra! 

Sen har tuggummi varit en räddare hittills idag för gav mig en fräsch smak och jag fick TUGGA lite, sen slocknade jag i soffan i eftermiddags, är väl så det kommer vara i helgen, kommer däcka i soffan i ett försök att fly från allt och vakna av att jag är kissnödig  

Men en tjejkompis ställer upp och flyter med mig och jag är extremt tackam för det! Att jag inte är själv och att jag kan höra av mig och gnälla till dig när du har allt annat som påverkar dig också!

Inte gjort mycket idag, inte ens kommit iväg till affären, men kanske i morgon, då är det en ny dag och jag kanske har landat lite i det här, vem vet? Ska nu dricka upp drinken, se på teve och tugga tuggummi och försöka dricka så mycket jag kan och sen ta mig en sista drink innan jag går och lägger mig för kvällen och kan jag inte sova har jag tabletter som kan hjälpa mig att sova, just nu tänker jag använda mig av alla knep jag kan för att överleva den här månaden.

När jag vaknade i morse hade jag 120 påsar som ska drickas under den här månaden och nu är jag nere i 117, så det minskar, det är så jag tänker på det och jag är rädd för att ramla dit och fuska, men försöker tänka, om jag faller om några dagar så visst, det är bara några dagar, men samtidigt måste jag börja om med alla de här känslorna som jag upplever i dag och ju längre jag kommer desto fler dagar på flyt är bortkastade och desto dummare är jag, det är en månad som jag ska överleva på det här, och jag ska klara det för att jag förtjänar att göra operationen, den kommer rädda mitt liv. 

Pratade med mamma idag, som vanligt  , men iaf jag har varit väldigt fram och tillbaka om hon och pappa skulle komma till mig examen, när jag inte visste om operationen så ville jag ju att de skulle komma och se mig gå på scenen och få min brosch och allting, men sen så när jag bestämde mig för operationen och sköt på praktiken så trodde jag inte att jag skulle ta examen med klassen, men så blir det. Min klass har verkligen stöttat mig och de vill att jag ska examen med det. Mina änglar  . Men iaf så sa jag till mamma att det inte var någon idé att de kom upp eftersom jag inte skulle ta examen, men så igår så pratade vi om det och jag sa att jag ville att de skulle komma ändå och när mamma pratade med pappa om det så hade han sagt, men det hade jag tänkt att vi skulle göra ändå. Så är pappa, jag säger nej och han säger ja, det är klart att vi ska vara med. Jag är väldigt glad att jag har deras stöd med allt det här och allt stöd som mina klasskompisar och vänner ger mig. Det betyder något enormt!  

Jaha, då var det fredag den trettonde då, och varit i skolan idag på första gången på flera veckor. Idag har många sjuksköterskestudenter runt om i vårt avlånga land skrivit nationella kliniska slutexaminationen, det är en gemensam tentamen som studenter skriver i termin 6. Svar på tentan kommer om 2 veckor, om jag har klarat den så var det den sista salstentamen som kommer skrivas uder den här utbildningen. En utbildning som pågått i snart tre år och även om jag inte är färdig när sommaren kommer så kommer jag vara med på examenshögtiden som är den 8 juni, inser ni hur snabbt tiden går? Känns som det inte alls var länge sedan vi började i T1 och kämpade med första terminen och studera på universitet, för mig var det första gången och tempot var galet och allt kändes nytt och konstigt och nya kontakter knöts och känslorna flödade, första tentan skrevs, beskedet var godkänd, men ångesten innan det kom, fy fan! Sen fortsatte det bara, terminerna flöt på och i termin fem så slet vi med uppsatsen, fy fan vad jag spydde på den och Helene och jag kände att vi behövde pauser från varandra, jag fick en rejäl bronkit, den andra under tiden i skolan, tappade dock inte rösten den här gången och julen gick, uppsatsen responderades på, opponerade på annans uppsats och så vips var vi i T6 och nu har mer än halva terminen gått.

Men så mycket mer är på gång, i morgon påbörjas dietkosten inför operationen, hämtade ett paket som jag fick hjälp att köra hem, lådan vägde enbart 11 kilo och var 0,5m x0,75m, men nu är de hemma och imorgon påbörjas den. Är bådeoch känslor inom mig, visst skulle det vara skönt att slippa, men om valet är att gå på flytande en månad eller ha en öppen kirurgi med vård på IVA efteråt så väljer jag absolut att köra på flytande. Men just nu känns det lite tungt och jobbigt, men tror det blir lättare när det är ett faktum.

Här är de då, smakerna på kalla sopporna är hallon, choklad, vanilj, jordgubb, banan och kaffe. Smak på puddingarna är chocklad och vanilj och sen har jag köpt potatis- och purjolökssoppa också. Tack och lov att jag kommer få kunna krydda de med kanel, kardemumma och liknande, så det finns en chans för andra smaker och seda också blanda de olika smakerna, t ex hälften hallon och hälften choklad eller nåt sånt, beror på vad jag känner för dagen.

Sen är det bara tre dagar kvar på praktiken nu, sen är den äntligen färdig också, är så trött på att försöka komma på mål för varje dag och att de ska varieras och jag vill bara att det ska vara klart nu, pratade med huvudhandledaren i går och sa att min sista dag blir på onsdag för jag räknade med NKSE också som en dag, men det tyckte väl hon egentligen inte, men samtidigt, ska jag gå dit efter den sista bedömningen? Nej tack, det blir inget med det. Slutbedömningen blir på sista dagen, sen ska jag åka hem, vara skitnervös för på torsdagen ska jag till Torsby och prata med kirurg och narkos och se hur allt ser ut och liknande och nu tog energin slut.

Idag blir det en dag med bara godsaker, tänker inte hålla igen idag, så det så!

Bifogar även bild på Tarzan som tyckte om den stora lådan som alla pulver kom i

Och ett stort grattis till alla SSK-stud T6 som kämpat sig så här långt, nu är vi snart färdiga, våren kommer och med den vår examen! Kämpa vidare, nu är det snart slut!!

Var slut igår efter en natt med dålig sömn så var duktig och gick och la mig tidigt, men tog sin lilla tid att varva ner ändå och energiska katter som tycker att när jag ändå bara ligger där så kan jag väl kela med de och när jag kanske inte alltid är så sugen så ska minstingen nafsa var helst han kan komma åt för att visa vad han tycker om det och den äldsta ska flytta på sig så fort jag rör på mig och gärna blockera teven så gott det går eller sätter sig på playstation så att skivan som ligger i inte kan läsas av ordentligt och filmen avbryts x fler.

Men sömnen infann sig och tills klockan var 5.30 i morse och jag vaknade och kunde somna om! Det är extremt jobbigt för jag var jävligt trött när jag vaknade och jag försökte soma om, men det enda jag gjorde var att ligga och klia mig över hela kroppen, det är min hjärnas sätt att säga, varför tar du dig inte upp ur sängen och till närmaste öppna affär och köper cigaretter, du vet att du vill det. Men nej, det blir inget av med det, i lördags var det fyra veckors rökfrihet som firades och flera dagars helt nikotinfrihet, avslutade behandlingen med nikotinplåster i mitten av förra veckan, orkade inte längre...

Så det sedvanliga hände, upp ur sängen, in till soffan, slå på teven och glo på morgonteven (såpor eller barnprogram) och så efter ca en timme så snarkar jag lugnt vidare i någon timme till. Vaknar och mår lite bättre, fått i mig lite frukost och mejlat lite med en vän angående operationen och försöker sätta ord på hur jag mått de senaste dagarna och här kommer det som han fick.

"Ja, det känns rätt även om det är så mycket som spökar i huvudet just nu, men det får väl spöka då, är inget som jag kan göra åt för det är det förflutna som inte vill komma upp till ytan och visa sig, det trivs bäst i skuggorna. Men det har inte funnits tillräckligt med ljus i mitt liv för att lysa upp det tidigare och nu är gardinerna fråndragna och persiennerna på väg upp även om de inte är helt uppdragna ännu, men mer ljus är på väg in och mörkret kanske kan skrämmas på flykt och dåtiden och nutiden och framtiden kan mötas och göra upp en gång för alla."

Det kändes rätt när jag skrev det, jag lyckades på något sätt sätta ord på mina egna känslor.

Och nu snart iväg till praktiken och praktisera, men har nedräkning nu, inklusive idag 7 pass kvar! Sen så är det färdigt och jag kan då vila och fokusera på allt som ska göras. Men bb-väskan kommer fyllas på. Ja, jag har en bb-väska inför operationen, det underlättar och minskar stressen och har även en frågelista till doktorn. Pratade med en vän igår angående epi eller inte epi under op och behovet att då sätta KAD. Inte alltid så jävla bra att vara sjukvårdspersonal när det kommer till sånt här. Men ska prata med narkosdoktorn om detta vid besöket i Torsby och se vad han/hon tycker och säger och sen fatta beslutet. Men kommer få rör ner i halsen så de ska söva mig och inget prat om det! Och ge mig mycket lugnande inför op, annars kommer de stackarna ha mig som ligger på ringklockan hela tiden för att bli lugnad av personalen så nej. Ge mig lugnande och slå något hårt i skallen, vill helst vara så borta att jag inte märker vad de gör med mig förens allt är klart.

Nu ska jag förbereda mig för dagens praktik och dagens mål är arbetsledare/teamarbetare och vara här och nu. Tror jag... Får se hur det ser ut när jag kommer dit, men fått klagomål för att jag inte varierar mig i mina mål, men kanske ha planera, teamarbete och här och nu idag... Och hoppas att jag inte jobbar med kärringen som säger till mig om "mina" patienter när vi jobbar i team.

Usch, vill inte riktigt idag, känns inte helt motiverande, men vill verkligen bara ha sju dagar kvar att göra och på fredag ska tenta skrivas, fy fan säger jag bara! Tenta som jag inte kan plugga till egentligen, men om det går åt helvete så har jag inte samma press på mig som mina kursare för jag behöver inte stressa med den iaf. Men första omtentan går två dagar efter op, tror inte det kommer vara så aktuellt med den just då.

Nej, nu lämna datorn för annat! Annars kommer jag aldrig komma iväg!